Jag är ju riktigt sugen på att skaffa katt igen. Nu har jag gjort det. Eller ungefär liksom. 

Den går runt och gnäller och tjuter. Den följer mig vart jag än går. Mina mattor ligger på helt andra ställen än där jag lämnade dem och störst av allt, den söker min uppmärksamhet hela tiden. 

Bara att den städar upp mer än den stökat ner, vilket är ovanligt.

Den är dock inte lika mysig som de katter jag är vana vid. Lite mer päls hade ju inte skadat liksom. 

Den är ju inte heller så intelligent. Den fastnar lätt och alltid på ett konstigt ställe. Man ser att den har försökt liksom, men det blir inte alltid som den tänkt sig.

Jag kallar honom Sugus Dammis Junior. Då han ändå härstammar från en lite större, mer oteknisk ej självgående Sugus Dammis. Precis som mänskliga barn oftast gör. He. He. 

Bild på Sugus Dammis Junior.