Jag har låst in mig själv i min lägenhet. Tänker inte ens gå ut om det brinner.

Var påväg till jobbet, sitter på bussen, bussen stannar och in kommer... "någon som hade kunnat bli". Ni vet, gick på en dejt men kändes inte rätt, så det rann ut ur sanden. Jag vill ju självklart inte kallprata med denna person, då det finns en anledning till att det aldrig blev, om man säger så. 

Jag försöker göra mig så liten som möjligt och verka som om jag är helt fast i morgontrötthet så jag inte kan se honom. Vilket om man känner mig inte skulle vara så konstigt. Sitter och har ångest hela vägen till jobbet, men klarar mig. Puh, vilken lättnad. 

Är påväg hem, svänger förbi affären med lite pant och ett paket jag behöver skicka tillbaka... vem träffar jag? Ett annan "hade kunnat bli". Vad är chansen? Vill ju såklart inte prata med honom heller. Ända problemet är att han ska panta. Så ställer mig en bit bort, lite gömd och väntar tills han blir klar. Sedan ser jag att han går till posten så jag tänker att jag går och handlar först. Bara att kanske 1 min efter kommer han in i affären. Så jag skyndar mig igenom affären med ångest och går sedan till posten. Klarade mig undan honom med.

Det hade ju varit lättare båda gånger om jag bara snällt hälsat och gått vidare. Men vad gör man inte för att slippa vara trevlig? 

Så jag har låst in mig själv i lägenheten. Är detta ett tecken på att jag har dejtat för mycket? Eller har alla killar jag gått på en dejt med bildat en grupp och bestämt sig för att förfölja mig? Gissar på andra. 

Inte för att det är många liksom. Men jag påverkar ju folk. Säger vi.