Ni vet när man är nybliven mamma? Jag tror inte folk förstår arbetet bakom. Det här med att man kan säga hejdå till sömnen, att man aldrig får vara själv, att man konstant oroar sig... DET ÄR PÅ RIKTIGT!  

Möt min söta lilla Diezel. Full av energi, inte riktigt förstått när man "spinner" eller det där med balans. Redan från första sekunden vi klev in i hans nya hem, har han varit vid min sida. Är jag i köket är Diezel i köket, är jag i sängen ska Diezel vara i sängen, sitter jag på toa ska Diezel helst försöka hoppa upp till mitt knä. 

Gick på toa på jobbet häromdagen, kom på mig själv med att försöka parera bort en katt med benen som inte var där. Har jag blivit galen? Kanske. 

Trots bus och lek konstant har Diezel ändå varit duktig. Han har inte riktigt kommit på att höga höjder är kul. Han tar helst inga risker utan håller sig på marken. Ja förutom när han var tvungen att kämpa för att komma upp till sängen där jag var. Vad gör man inte för gos?

Hur söt Diezel än är, kan jag nog säga att jag har varit LITE irriterad ibland. Som när han första natten konstant skulle slicka mig i ansiktet. Jättefint men låt mig sova. Eller när han andra natten tyckte mina fötter var det roligaste som fanns vilket resulterade i att jag inte fick sova och mina fötter ser ut som om de har varit i krig. Eller när han natten efter det välter ner en liten kruka i mitt huvud. Eller när han natten efter det bär upp en leksak och leker på min mage. Kul med låt mig sova.

Priset tar han nog när jag sitter och gör nummer 1 (som tur är), reser mig upp och ska stänga ner locket på toaletten när jag i ögonvrån ser något swisha förbi. 

Tänk er Stefan Holm. Står och samlar sig för sitt hopp. Slickar sig runt munnen i fokus och börjar ta sats. Springer med stora snabba steg mot målet och istället för att lätt glida över höjdhopp pinnen... KANONKULA RAKT I TOALETTSTOLEN. Pladask sa det bara och skvätt skvätt mjau, upp igen, gör ett segervarv genom lägenheten (jag springandes efter) innan jag tillslut får tag i honom.

Blev några duschar efter det, vilket inte uppskattades. Men jag uppskattade ju inte att storstäda efter honom. Så gick jämnt ut. Däremot var torkningen i handduken efter en favorit. Då var han rätt gullig igen.

Bildbomb på min pälskling? Ja tack. 

När Diezel kommmer och lägger sig bredvid mig