Hade min tenta idag. Satt i lite mer än 3 timmar och bara fokuserade så hårt att min hjärna hotade att sprängas på vägen hem. 

Så jag kan riktigt se min soffa där hemma, kanske bädda in mig i mitt täcke och min underbara kudde, hälla upp de där chipsen jag har stirrat på hela veckan och bara andas, när jag inte äter chips då.

Inser när jag går av bussen att jag har ju faktisk sommarlov nu. 4 dagar sommarlov sedan börjar jag jobba. Och jag längtar bara hem till min soffa och chips. Mitt liv är vilt.

Så jag har slängt på mig myskläder, satt upp håret i en slarvig knut och bäddat ner mig med chipsen i högsta hugg. Hamnar framför en video där de äter massa sushi och det riktigt vattnas i munnen. Funderar på om man ska vara desperat och åka tillbaka till skolan där de har den bästa sushirestaurangen, men vi alla vet att det aldrig skulle hända. 

Så ringer min pappa. "Dags att hämta din cykel som står i vårt garage sedan december, du har sommarlov". Hörde inte den meningen. Men när han fortsatte med att det var mat inblandat, kunde jag bara se den stackars sushin framför mig. 

Värt att cykla hem min cykel för massa uppförsbackar, så att jag kan få lite sushi? Absolut. 

När jag kom hem, gelében och allt, återtog jag mig plats med chipsskålen. Så får jag ett sms av min mamma "Äter du chips?"

Läskigt värre. Den kvinnan känner mig. Eller så har hon en väldigt bra kikare. Eller så är jag bara väldigt förutsägbar. Dra era egna slutsatser. Jag har sommarlov.