Jag skäms. Så mycket. 

Har fått in en rutin där jag trycker igång en pod, stoppar in hörlurarna i mina öron och åker iväg på morgonen. Sedan samma grej hem. Och måste säga att det är speciellt att följa en pod, man lär känna personerna i podden och man följer deras liv liksom. Men det finns inget mer pinsamt än när man sitter där och hånler eller plötsligt börjar skratta och inser att oj just det, det är folk här. Det har hänt mig så många gånger det senaste att helt plötsligt sitter jag där med mungiporna från öra till öra, eller brister ut i ett garv mitt i den stela tystnaden på bussen. Jag känner mig som en galning. Ni vet den där personen som man undviker att sitta bredvid.

Men sedan hamnade jag bredvid en medelålderskvinna på bussen idag. Och idioten tar upp sin mobil och börjar spela en video från youtube utan hörlurar. Alltså högt så att alla kan höra och sitter och skrattar åt saker som händer i videon. Och då tänker jag att jag är i alla fall inte lika galen som den idioten och fortsätter hånle åt min pod. 

Man måste vara positiv här i livet.