Det sjukaste hände mig precis. Och då vill jag att ni har överseende på vad som är "sjukast" i mitt liv just nu, jag är singel och student, mitt liv är inte så händelserikt.

Jag har haft en sådan där riktig slappsöndag. Ta raka vägen från sängen till soffan utan att passera gå liksom. Sminket från gårdagen låg fint oplanerat på kinden och håret stod åt alla håll det inte skulle göra. Kläderna beskriver jag med ett ord, bekväma. Liten förkylning på gång med, så känner mig lite extra fräsch liksom. Jag bryr mig egentligen inte om vad folk tycker om mig, men kan säga att jag gärna undviker att visa mig i denna stund. Är liksom inte bra för någon av oss. 

Så ringer det på dörren. För det första vill jag ställa en allmän fråga, vem ringer på dörren oannonserat nu för tiden? Jag vet ALLTID vem som ringer på dörren för dem har bestämt med mig innan att dem ska dyka upp. Idag visste jag inte. Den paniken jag fick alltså. Satt i några långa sekunder (slutande andas ifall personen skulle höra mig) och försökte förstå vad man är meningen att göra när det ringer och man inte vet vem det är? Så inser jag att min tv är igång på hög nivå och jag hoppas på att dem inte ska höra mig andas liksom. Så springer upp som en galning, försöker borsta ner mitt hår med spott, slänger på mig anständiga kläder och testar ett halvt glatt leende i spegeln innan jag panikartat öppnar min dörr. 

Två gamla män med bibeln står utanför och stirrar på mig chockat. Jag hoppas det var för att dem inte förväntande sig att jag skulle öppna dörren, men antar att det är för att det tog lite tid att ta in bilden framför sig liksom. Lyckas artigt förklara att jag inte är intresserad, vem vill tro på gud när han gör såhär mot mig under min slappsöndag?

Stänger dörren och börjar andas igen. Okej. Ett hemskt ögonblick. Jag överlevde. Slänger av mig trånga obekväma kläder, rufsar till håret som det ska vara och kletar ut mitt smink igen. Raka vägen till soffan utan att passera gå. 

Så ringer den bajsiga dörren igen. Det är inte möjligt. Det händer inte. Detta är anledningen till att någon uppfann telefoner.

Samma visa igen. Kanske en liten rufsigare och argare jag denna gång dock. Öppnar dörren och beredd att slänga bibeln i deras huvud. Så står där världens snyggaste man. Okej jag överdriver, men han var snygg. Och han liksom harklar sig och stammar fram "oj, hej, hehe, bor du här? Jaha okej, du såg bara så ung ut."

Lite av en prins var han nog att i den stunden kunna hitta en komplimang om mitt utseende. När jag artigt (för att han var snygg) lyssnat på vad han har att säga och vi båda insåg att jag inte fick donera pengar för att jag tydligen var för ung ändå, skildes våra vägar i livet. Vilket fick mig svära att jag alltid ska gå runt i galaklänning hädanefter.

Jag behöver ha en sådan där god fe som Askungen. Vart köper man det? När prinsen kommer och knackar på dörren ska bara den goda fen dyka upp och bibbidi bobbidi boo, jag är klar för en kväll på balen. Eller för att öppna min dörr. Mamma kan jag få en god fe i julklapp?