Jag hjälpte ju min bror och hans flickvän att flytta i helgen. För er som känner mig, så vet ni att jag aldrig är smidig. Jag tappar saker, går in i saker och ramlar. 2 av 3 hände under flytten. Jag går in i hörnet på en skåpsdörr med huvudet och jag tappade en stol i ansiktet. Fråga inte hur. 

Vilket såklart slutar i att jag får ett jack i ansiktet av stolen och jag har ett stort blåmärke längs tinningen. 

Bra första intryck på mitt nya jobb. Vilket påminner mig om när jag började mitt jobb på Glitter några år sedan. Där gjorde jag också ett lika bra intryck. Jag hade nämligen ett köttsår över hela min haka. Det såg fruktansvärt ut och eftersom att jag var tvungen att sminka över det såg det ut som en stor fet äcklig kaka. Och alla frågade vad som hade hänt. Även kunder.

Det var ju det som var det pinsamma. Att förklara köttsåret över hakan. Jag var ung, singel och hade precis träffat en kille. Han hade väldigt grov skäggstubb. Jag hade en känslig haka. Vi gillade varandra. Behöver jag säga mer?

Tänk er att ha en mamma också som vill veta vad som har hänt med min haka. "Ingenting" svarar jag oskyldigt, men när en mamma vill veta, då vill hon veta. Blir fortfarande retad i familjen för hakan. Antagligen mer nu när jag själv tar upp det igen. Puss på er kära familj.

Men att förklara det, på ett nytt jobb, var kanske inte vad jag ville presentera mig själv med. Precis som nu. Jag vill inte presentera mig själv med stor misstanke om att den där tjejen har antingen haft en väldigt vild helg, eller så har hon blivit misshandlad. Kanske inte det bästa första intrycket. Eller så tycker de så synd om mig "den där tjejen kan inte ha det lätt i livet". Vilket ju faktiskt är sant. 

Helt enkelt är jag suverän när det kommer till första intryck. Inte sant? Tack gud för smink och hår att dölja min klumpighet.