Det var en fin dag i juni. Jag kom hem trött, men ändå konstigt fridfull som jag inte har varit på länge.

Kanske var det för att jag visste att när jag kommer hem, då... då ska jag äta mitt barn.

Jag hade tänkt göra någon slags ceremoni med första gurkan. Ni vet, köpa en god fralla, lite tomat, salladsblad, god ost och lite skinka. Sedan lägga min fina lilla gurka på toppen och kanske ta ett glas vin eller något till. Spela Titanic på låg nivå "and aaaaiiiiaaaa will always loooove youuhuuuuhu" medan jag för min macka till munnen sakta, gråtandes av lycka och lite sorg...

Men orkade inte handla så blev inget av det. Så åt den. Den var god. Smakade gurka. Bara gånger 10 liksom. Gott. Mums.