Det är som att passa en bebis som lärt sig krypa. Samtidigt kan han själv och vill inte ha hjälp, men på något sätt blir det alltid fel... Jag har fått ett heltidsjobb med att passa min pappa när han leker med sin nya mobiltelefon. Han försöker skicka ett sms och det kommer fram som ett mejl, han skriver smset i adressfältet och jag vet inte vad. Detta är bara sms jag försökt lära honom... Jag tycker synd om personen som heter Hej. Han eller hon kommer få många tomma sms.

Men det är lugnt, på något sätt får han ju fram det han ska göra. Alla som känner honom får bara titta till alla sina möjliga sätt att bli kontaktade på lite då och då för att vara säker på att min pappa inte vill något. Mycket bättre än att han lär sig göra rätt istället. För att fråga sin dotter innan man gör något går inte, bättre att hon fixar upp katastrofen när den redan har inträffat. Det är inte lätt när det är svårt. 

Jag ber om ursäkt för alla konstiga grejer ni kanske (definitivt) får från min pappa. Jag gör mitt bästa, men har bara två händer och en stenåldersman.