Vad jag däremot kommer säga är att jag satt på bussen in till skolan idag. Det gick på en mamma med två barn i kanske 10 års ålder. Jag var kanske inte på det bästa humöret så när jag märkte att dem satte sig framför mig fick jag huvudvärk av bara tanken av att höra dem skrika och vad barn annars gör.

Men det slutade med att dem fick mig att skratta. På morgonen. Stort ögonblick där alltså. 

Dem satt och lekte den där leken "jag ser något grönt" så ska dem andra gissa vad det är dem ser. När jag hick av bussen hade dem nog beskrivit varenda liten detalj på bussen, även dammråttan i hörnet. 

En av killarna sa just "jag ser något grönt" och den andra sonen skriker högt och exalterat att han vet exakt vad det är. Det är mamma. 

Så en varm sommardag som denna har jag fått se en livs levande Grinchen. Ja utan julhatandet då. Eller vad vet jag? Deras nästa jul kan ju inte bli så roligt när mamman vägrar köpa julklappar till sin son. Jag menar hur tänkte han? Ingen man kan prata sig ur en sådan kommentar till en kvinna... Du är grön, men jag menar en vacker grön hulk. Puss på dig. 

P.S. Lyckades få min syster att komma hem till mig med mat. Är jag bra eller bra?