Vi spenderade någon timma med att göra de tråkiga påskäggen mycket finare. Jag kände mig som ett barn på julafton. Själva faktumet att jag inte äter ägg spelade ingen roll för mig, jag skulle måla halva äggen om jag så behövde rycka dem ur min systers hand. Inte för att jag behövde det. Men när vi var klara önskade jag nästan att min familj hade kunnat trycka i sig lite mer ägg så jag fick måla. 

Självklart kom mina föräldrar fram och pekade på det enda ägget som hade krossats och sa att det var min. Dem har fått för sig att jag inte kan pyssla eller baka utan att skvätta ner hela köket eller något sådant. Därför var de övertygade om att det var jag som hade tappat ägget. Sedan att det var rätt hade liksom inte med saken att göra. Hade lika gärna kunnat vara min systers. Om hon hade mina händer då.